sofiakarnestam.blogg.se

Trots att jag sitter på andra sidan jorden så har röken nått hela vägen till mig. Jag känner inte bara röklukt, jag känner även stank från korrupta tjänstemän som satt fyr på den stubin som idag satt förorten i brand.
På ena sidan har vi orättvist behandlade ungdomar som är satta i ett socialt utanförskap och på andra sidan står den maktapparat som en gång skapade detta utanförskap.

Det är med stor sorg jag läser statusar från naiva människor som tror att det hela handlar om ett gäng uttråkade ungdomar som "förstör sitt hem".
Dessa frenetiska statusuppdaterare måste leva i en parallel verklighet med en romantisk bild om ett filantropiskt samhälle där alla har en mysig villa, med körsbärsträd på tomten och egenodlade kryddor... ute i danderyd.
Det låter ju som ett optimalt samhälle, men det rimmar tyvärr väldigt illa på verkligheten!

Jag har även läst mycket om bortkastade skattepengar med mera. Vi har alltså i husbyfallet, enligt massmedier, sex utbildade poliser som ska avväpna en gammal(69år)man i samband med en husrannsakan.
Nu är inte jag någon nationalekonom, men jag har svårt att tänka mig att dessa poliser har fått sin utbildning finansierad av välgörenhet. nej, det är dit våra skattepengar går det med. Så, till vilken nytta har dessa pengar gått till deras utbildning när man löser problemen likt en vanlig gangster; man sparkar in dörren och avrättar mannen på plats med sex skott!

Hade man verkligen inte kunnat sätta kulan i benet på mannen? Och varför fortsätter den svenska polisen att använda sig av den starkt kritiserade ammunition som t.o.m är förbjuden i krig? (http://www.sydsvenskan.se/sverige/bodstrom-vill-stoppa-poliskulor/)
Vi litar blindt på att poliserna sköter sitt jobb trots att det gång på gång uppmärksammas i media att det är precis tvärt om.
Jag blir ännu mer oroad över hur söndermanipulerade folk är i dagens samhälle då vi alla borde lärt oss att vara kritiska mot makthiarkin. Socialt psykologiska experiment genom tiderna har starkt bevisat att makt korruperar.
Ni mins säkert situationen förra året då en polisman sköt hej vilt in i ett gym i stockholms innerstad. Det är intressant hur olika folk resonerar kring övervåld, vad jag menar är att incidenten i innerstan uppmärksammades något otroligt på grund av att polismannen agerade helt fel, men ingen skadades. En liknande situation sker ute i förorten då en man dessutom blir dödad, dock är det inte en polis denna gång utan SEX polismän som gör bedömmningen att det är helt rätt att storma in och skjuta ner en man som inte ens är beväpnad med ett skjutvapen.
Det känns som att det vi gör idag är att betala lön åt statligt anställda gangsters!

Det har klagats mycket på att folks skattepengar ska gå till dessa uppror. Den skattenota som tillkommer för skadad egendom med mera bör kanske vara en väckarklocka för våra korrupta tjänstemän som sitter och vänder papper i riksdagen.
Jag menar på att det är bland annat just fördelningen av skattepengar som har varit en utlösande faktor för den betongrevolution som pågår just nu.
Det här är ett desperat försök för folket, som staten glömt, att göra sin röst hörda.

Vi har en välskött innerstad med prioriterad fastighetsskötsel och i perspektiv låga hyror, kontra ett bortglömt miljonprogram med höga hyror, låg levnadsstandard och möglande fasader. (http://www.direktpress.se/norra_sidan/Nyheter/Vi-betalar-Ostermalmshyror-i-Tensta/)
Hade politikerna brytt sig om att titta bortom betongbyggena man radat upp längs E18, så hade staten kunnat undvika denna sköntaxering dom just nu åker på. Det är förorten som ger staten en skattesmäll för fuskandet med skattefördelningen.

Per 100kr så ska 1kr och 10öre gå till bostäder och samhällsutveckling enligt skatteverket(http://www.alltomspara.se/var-tar-vara-skattepengar-vagen), jag är som sagt ingen professor i matematik, men det är inte många av dom kronorna som har gått till att rusta upp förorten. (http://www.svt.se/nyheter/regionalt/abc/hot-kackerlackor-och-hoga-hyror-i-rinkeby)
Att ungdomarna förstör sina egna hem, det är kvalificerat skitsnack, det har politikerna redan lyckats med att göra för många år sedan!
Dessa sociala missförhållanden skapar den frustration som idag, åtminstone i sthlms förorterna, har fått folket att sätta stop.
I folks vrede om att statusuppdatera om hur hemskt det är med ett par bilar som brinner så verkar folk helt och hållet glömt bort hur det är för ett folk att vara förtryckt av sin egen regering. Jag vill påstå att man kan göra vissa, om än små, jämförelser till den s.k Arabiska våren (http://sv.wikipedia.org/wiki/Arabiska_v%C3%A5ren) . Den största skillnaden var att människor hyllade den protesten medan vi här i väst på något sätt har hängt upp oss över några trasiga bilrutor och ett par tusen i försäkringspremier.
Det är stora orättvisor och utanförskap som skapat den konflikt som pågår.
Det är ett samhällsproblem och inget annat!

Vi har alltså en polismyndighet som fakturerar för sina insatser, en ökning med 400% sedan 2001 samtidigt som inflationen ökat med 13% på nästan 12 år (http://www.svd.se/sport/polispriset-upp-300-procent_6584212.svd). Nu gäller artikeln främst kring idrottsevenemang, men den påvisar ju tydligt hur godtyckligheten är i antågande vad gäller att sätta en prislapp på samhällsinsatser.
Det om något är väl ett hot mot demokratin, inte att ett par papperskorgar brinner ute i bredäng!
Jag tänkte börja avrunda lite, innan det blir för rörigt.
Trots att jag själv inte är av våldsam natur , så kan jag faktiskt förstå människors frustration.
Jag tycker inte att våld och vandalisering är rätta sättet att lösa saker på, men vi har alla en gräns för hur mycket vi tolererar och för grabbarna och tjejerna ute i orten så har den toleransnivån helt enkelt blivit nådd.
Sen finns det självklart också idioter som ryckts med av händelsen och som egentligen inte har någonting att stå för. I slutändan är det uppenbart att mordet på den 69 årige mannen bara var droppen som fick bägaren att rinna över.
I brist på förståelse, i obesvarade rop på hjälp, i år av utanförskap är kanske det enda sättet att få myndigheterna att vakna upp med en sten i ena handen och tändare i andra!